Långpromenad
Igår kom min tokiga matte på att vi skulle gå på en riktig långpromenad, 1 mils rundan på elljuspåret. Hur hon med sin dåliga kondis kom på den här idéen det har jag ingen aning om. Men jag tycker alltid det är kul att gå på promenad! Så vid lunchtid igår så bar det av, blev väldigt förvånad när vi svängde in på den rödmärkta stigen. Vi går alltid på 1,5 kilometersrundan eller den som är 5 km. Men glad blev jag, så jag drog och ryckte och ville markera varenda buske. Det tyckte matte var jobbigt, så hon sa åt mig att skärpa mig när jag ville kissa på samma buske för 3:e gången.
Vi gick och gick, vägen blev krokigare och bergigare ju längre vi kom. Det var så brant på vissa ställen så till och med jag tyckte det var jobbigt. Så då kom jag på den briljanta idéen att om jag gick bakom och segade så fick mamma klättra upp och samtidigt dra mig. Sen i nedförsbackarna så tänkte jag att jag kunde gengälda det lite. Så när matte stog och balanserade när hon skulle ta sig nedför en lång brant backe. Då först kollade jag på henne och stog stilla en stund, då tyckte matte att jag var duktigt. Men sen jävlar tog jag fart och sprang nerför det fortaste jag kunde och matte hon hängde efter som en vante och skrek och lät riktigt otrevlig. Men jaja ner kom hon iaf, lite smutsigare och argare kanske, men snabbare än på sitt pensionärsvis. Vi var ute i 3 timmar och på slutet råkade vi ta fel väg så till slut hade vi nog gått 1,2-1,3 mil. Gissa om vi var trötta? När vi kom hem slocknade jag mitt på köksgolvet och matte tog ett bad. Matte pratade en hel del gånger om att om någon budade en tia på mig när jag var som galnast i skogen så hade hon inte sagt nej. Men det tror jag nog, för sen på kvällen när jag satt och hade huvudet i hennes knä och kollade på henne med mina änglaögon. Då tog hon tillbaka det och sa att jag inte var till salu, inte ens för flera miljoner kronor. Jag kan charma mina människor, så att oavsett vad jag gör för otyg så vill dom ändå aldrig bli av med mig. Smart va!?
Nu ska jag se vad vi får för lördagsmat, man kanske kan få smaka lite. ;)
//Speedo
Vi gick och gick, vägen blev krokigare och bergigare ju längre vi kom. Det var så brant på vissa ställen så till och med jag tyckte det var jobbigt. Så då kom jag på den briljanta idéen att om jag gick bakom och segade så fick mamma klättra upp och samtidigt dra mig. Sen i nedförsbackarna så tänkte jag att jag kunde gengälda det lite. Så när matte stog och balanserade när hon skulle ta sig nedför en lång brant backe. Då först kollade jag på henne och stog stilla en stund, då tyckte matte att jag var duktigt. Men sen jävlar tog jag fart och sprang nerför det fortaste jag kunde och matte hon hängde efter som en vante och skrek och lät riktigt otrevlig. Men jaja ner kom hon iaf, lite smutsigare och argare kanske, men snabbare än på sitt pensionärsvis. Vi var ute i 3 timmar och på slutet råkade vi ta fel väg så till slut hade vi nog gått 1,2-1,3 mil. Gissa om vi var trötta? När vi kom hem slocknade jag mitt på köksgolvet och matte tog ett bad. Matte pratade en hel del gånger om att om någon budade en tia på mig när jag var som galnast i skogen så hade hon inte sagt nej. Men det tror jag nog, för sen på kvällen när jag satt och hade huvudet i hennes knä och kollade på henne med mina änglaögon. Då tog hon tillbaka det och sa att jag inte var till salu, inte ens för flera miljoner kronor. Jag kan charma mina människor, så att oavsett vad jag gör för otyg så vill dom ändå aldrig bli av med mig. Smart va!?
Nu ska jag se vad vi får för lördagsmat, man kanske kan få smaka lite. ;)
//Speedo
